När vi vaknade på morgonen var det dimmigt och vi kände oss nöjda för vi skulle äntligen få åka till stränder där det var OK att ha bikini på sig. Vi hade ju lyckats fördriva gårdagen ändå, med att ta det lugnt, gå en promenad efter stranden och hittade en riktigt trevlig lunchrestaurang som hette Frenz Bay Cafe. Ägaren var en jättetrevlig man som fixade all maten och just när vi var där fixade allt då hans fru inte var där som hon brukade. Vi åt god mat och rätt som det var kom han och ville ta kort på oss och det fick han förstås. "Facebook" sa han och skrattade. Josefin har sedan hittat hans facebooksida och mycket riktigt sitter vi där och äter med en bildtext ungefär: Och så kom det en svensk familj och åt lunch. Det var kanske inte så vanligt!
Åter till nästa morgon. Efter en ganska tidig frukost, väntade vi med spänning på om taxichauffören skulle dyka upp. Fem över åtta kom han och då hade det börjat regna. Vi kunde konstatera att i tropiska regn är det mycket vatten. Detta gjorde att han fick köra ganska sakta bitvis, där det i princip var floder över vägen. Dock kom vi fram i god tid och vi hann med en kaffe och donut innan planet skulle gå. Det hade nu slutat regna.
Planet var ett propellerplan med en 80 platser och allt fungerade fint. Det är kul att flyga med lite mindre plan för man kan se så mycket mer av landet under sig. Härligt när vi kom ut över vattnet och närmade oss ön. Linnea sa: Det ser precis ut som i Robinson.



Vi landade och det var häftig natur runt oss. Planet stod som i en gryta med branta skogsklädda berg runt om. Vi fick våra väskor, betalade en skatt och utanför stod ett bussliknande fordon som tog oss till vårt hotell: Babura Seaview Resort. Det kändes verkligen härligt.
Man kan inte säga att rummen har någon högre klass men vi har två tvåbäddsrum, där en extramadrass ligger i det ena. När de kom med madrassen visade det sig att den var minimalt tjockare än en matta, kanske 4-5cm. Tur vi har Linnea som inte klagar på sådant! Vi har toalett, dusch med kallt vatten och aircon på båda rummen. Dessutom är det en terass med stolar och bord utanför dörren där vi kan tillbringa mycket tid.

 

Vi gick genast för att titta på stranden och den är ca 100 meter från rummen, och helt fantastiskt fin. Mjuk sandstrand och vattnet är turkost och helt klart. Det visar sig vara ganska mycket tidvatten så det är lite svårt att veta hur bred stranden är från tid till tid. Nere vid stranden finns en resturang där vi åt lunch innan bikinin åkte på. Vi beställde frukttallrikar och vi fick fantastiskt goda bananer, papaya, meloner och ananas. Det slutade med att det var det enda vi åt till lunch för det var så gott. Sen gällde stranden och underbara bad!



Framåt kvällningen tog vi en promenad bort mot flygplatsen som alltså ligger ganska nära där vi bor, för att kolla in affärer och restauranger. I principip finns inga affärer mer än några små mataffärer och en och annan diversebutik med lite turistgrejer. Taxfreebutiken var inte särskilt billig så det var ingen idé att handla där.
När vi till slut bestämde oss för en restaurang, blev det en med inget folk i. Vi var ju ute lite tidigt eftersom vi var sååå hungriga efter vår lätta lunch. Åke beställde nån curry av nåt slag medan vi andra ville ha stekt kyckling med pommes. Servitören var en pojke på ca 12 år som kunde begränsat med engelska. Åke fick snabbt sin curry, medan vi fick vänta ett bar tag. Till slut kom han ut med en tallrik med 4 stekta Chicken wings och ställde dem på bordet och försvann. Det kändes inte riktigt bra. Efter en stund gick vi för att leta efter honom och föröskte förklara att det blivit fel. Han förstod inte utan hämtade en man som inte heller förstod problemet. Sen kom modern i huset som förstod betydligt mer, och insåg att det blivit fel. Då hade Åke ätit upp för längesedan och vi funderade på att gå någon annanstans, men hon lovade att inom femton minuter skulle vi ha maten. Den var god när den kom men knappt värt att vänta på i nästan en timma. Dit går vi inte igen! Vi tyckte lite synd om pojken.
Sen var det dags att sova. Trötta efter en lång dag, men nöjda och beslutade oss för att försöka få stanna längre på ön än som var planerat.

Igår gjorde vi en liten utflykt till Georgetown här på Penang. GT är den största staden på ön och dessutom med på UNESCOs världsarvslista.  Vi hade fått reda på att busslinje 101 gick in till GT och att den hutlösa biljettavgiften uppgavs vara 2 RM (drygt 4 kr) per person.  Någon tidtabell verkade inte finnas  utan bussarna kom en eller två gånger i halvtimmen. Bussen kom efter några minuter men priset visade sig vara 2,70 om man skulle åka hela vägen till Gerorge Town. Bussen  var rena mjölktåget och stannad var 50:e m  eller så fort någon på gatan vinkade. Eftersom det bara var några mil till stan gick det ganska fort och vi steg av  vid Komtar, som är ett stort köpcentrum (av typen ett kinesiskt eller en Indisk ”mall”.  Lite inköp av kläder gjordes  varefter vi tog oss varsin  ”white coffee” och spatserade vidare mot Chinatown . China town här kändes som en stadsdel där folk faktiskt lever på riktigt och påminde om vissa delar av Kowloon i Hongkong (fast det är i och för sig snart 15 år sedan jag var där så där kan ju ha hänt en del). ”Vägg i vägg ” ligger Little India vilket som namnet anger är kvarteren där inderna lever och verkar.  Här var kommersen i full gång när vi gick igenom området och man upplevde sig som förflyttad till en Bollywoodfilm (känslan förstärktes av musikensom strömmade ut ur alla affärer och resturanger. Snabb gångmarsch genom ”kolonialkvartern ”och vi hade sett de olika originaldelarna av staden som motiverar dess UNESCO status  varefter vi letade oss tillbaka till China Town för att få oss en bit till livs.  Vi fann en resturang av modellen stort hål  i väggen  som var så gott som fullsatt men det ordades snabbt genom att smälla upp ett bord till och trolla fram fem plast stolar. Maten var, som så ofta på den typen av inrättningar, mycket god  och otroligt billig (fem personer med öl och läsk  till den facila kostnaden av  53,60 RM.  Mätta och nöjda tog vi så bussen tillbaka hem igen.

Med en massa försök att dricka kaffe har vi äntligen på detta hotell hittat riktigt kaffe. Vi var på en restaurang i KL och åt frukost. Vi beställde kaffe och in kom en sörja som var både med mjölk och så söt så det gick inte att dricka. Johanna och Linnea tyckte det var OK och sa att det smakar som Oboy. Vi frågade om vi kunde få kaffe utan socker och mjölk. Kyparen nickade och sprang iväg och kom tillbaka med nya muggar, nu utan mjölk, men smaken var fortfarande söt.

På lyxbussen från KL till Penang, fick vi frågan om vi ville ha kaffe eller te. Kaffe svarade vi förstås, men när detta kom in såg det ut som diskvatten. Det var så svagt att det inte ens smakade som te.

Kaffet ute i djungeln gick att dricka men var svagt förstås men hade samtidigt en annorlunda smak som inte riktigt går att beskriva.

Nu har vi i alla fall fått riktigt kaffe. I frukostrestaurangen på Bayview Beach Resort, finns en  schweizisk kaffemaskin, som gör starkt gott kaffe. Imorgonbitti ska jag börja med detta så jag hinner dricka minst 2 koppar.

Nu är det ju så att vi inte är här för att dricka kaffe, men efter ett tag saknar man det! / Elisabeth

Idag gick vi upp ganska tidigt eftersom poolen kallade. Vi åt en riktigt bra frukost med GOTT KAFFE. Detta är inte lätt att hitta här annars.

Solen lyste till en början med sin frånvaro, men det visade sig att detta inte var några problem . Vi blev tillräckligt röda ändå!

Vi har lyckats tvätta våra skitiga kläder. Detta gjorde vi på internetcafét. 10 kr /kg . Totalt betalade vi 45kr, och på hotellet hade det kostat över 300kr. Det har slagit oss att det är konstigt, att om man bor på ett fint dyrt hotell så kostar allt annat på hotellet ca 7ggr mer än utanför hotellet. Varför är det så?

Efter lunch tog vi taxi till ”Tropical Fruit Farm”. Där gick vi en runda och fick höra om många frukter och se träden. Dock var det inte säsong för många frukter men det var intressant ändå. Vandringen slutades med provsmakning av en massa frukter och man fick välja en färsk juice. Jättegott var det.

Nu blev det en tidig morgon. Frukost på stan som inte blev så bra. Hotellet övertygade oss om den massiva trafiken på nyårsdagsmorgonen så vi var tvungna att starta riktigt tidigt för att ta oss till busstationen. Detta innebar att vi på helt tomma gator åkte på en kvart till bussen, och kom dit mer än en timme för tidigt.

Detta visade sig inte göra så mycket då vi köpt biljetter till en ”high-class” buss, så på terminalen serverades det kaffe av en man i lila kläder. Bussbolaget heter NICE och det var verkligen rätt namn. Eftersom biljetterna köpts av Cher, visste vi inte riktigt hur det skulle bli att åka 5 timmar, men vii njöt hela vägen och skulle kunna åkt en bra bit till. Allt var som en första klass flygresa, t.o.m flygvärdinna fanns. Stolarna var jättebreda och det fanns speciellt fotstöd.

Så fort vi startat fick vi juice, sedan hörlurar så vi kunde titta på film. Sen var det naturligtvis lunch och på slutet kaffe.

Vi kom fram och tog taxi till hotellet. Och oj vad bra det är! Vi fick en väldigt god välkomstjuice medan vi väntade på att rummet skulle bli klart. När vi sedan kom upp visade det sig att det var enormt. Vi hittar knappt varandra. Det var verkligen onödigt att sätta in en extrasäng, eftersom det lätt får plats 8 personer i de befintliga sängarna. Poolområdet är fantastiskt med en bar mitt i poolen. Stranden ligger precis utanför hotellområdet. Stranden är OK men vattnet ser inte så inbjudande ut. Enda felet är att internetkostnaden på hotellet är väldigt hög så vi kommer använda oss av internetcafét på andra sidan gatan.

Efter ett tag gick vi ut på stan och åt Satay, varefter vi gick på nattmarknaden. Där shoppades det en hel del, bl.a. DVD:s, T-shirts etc. Atmosfären här är trevligare och affärsmännen är inte så påträngande. Kopior finns av det mesta.

Denna dag hade vi bestämt oss för att ligga vid poolen och sola, och det har vi gjort. Det var lagom mycket sol, så efter frukost gick vi till poolen på 4:e våningen och la oss i solen. Varmt!!!! 32 grader. Efter en timme flyttade vi in i skuggan under en palm. Bananasplit till lunch gjorde susen för att kyla ner oss lite, och fram emot 3 tiden gick vi till rummet.

På kvällen gick vi till KL Tower det höga kommunikationstornet, åkte upp till 276 meter och tittade på utsikten. Sen var det middag som gällde, för hungern satte in rejält efter vår ”lätta” lunch. Hard Rock Café hade jättegoda hamburgare, men lite udda nyårssupé var det allt.

Raketerna missade vi nästan. Vi tänkte vi kunde vara på poolterassen och titta på dessa liksom en massa andra människor. Det var inte lyckat. Strax före 12 hörde vi hur en massa människor skrikande räknade ner, och sen kom braket. Det lät som om det var krig. Dock var 4:e våningen för lågt så raketerna syntes inte där vi stod för alla höga hus runt omkring. Vi skyndade oss upp på rummet och såg slutet av fyrverkeriet ifrån fönstret. Trots allt var det maffigt!

Trots strapatserna dagen innan vaknade de flesta av oss utan nämnvärd träningsverk dagen för hemresan. Vi packade snabbt ihop  våra tillhörigheter, dvs stoppade de dyngsura kläderna och skorna i plastpåsar och knöt till, och gick för att äta en god och närande frukost. Frukosten innehöll denna morgon stekt ris istället för stekta nudlar (ombyte förnöjer ) varefter vi lastade in oss i en båt för hemresa. Jag vet inte varför men det verkade som om vi var några färre som åkte hem än som åkte dit så jag fick ett eget fack i båten som jag kunde breda ut mig i i solskenet. Båtturen tog cirka två timmar och vädret var soligt och lagom varmt hela vägen hem. Bussresan tillbaka till KL gick utan problem och vi var tillbaka på hotellet vid halv femtiden. Denna gång fick vi rum på 15:e våningen så utsikten blev lite vidare än de första dagarna. Trots att alla var lite trötta tog vi en taxi ner till ChinaTown där vi titta de på nattmarknaden och gjorde lite fynd. Middagen åt vi på en kinesresturang och maten var mycket god, och även ölen. Vi hade redan när vi åkte iväg bestämt oss för att gå tillbaka till hotellet vilket är en promenad på ett par tre km och för att det inte skall vara för enkelt och bra passade vi på att köpa två resväskor som vi bar hem. Trötta i fötter och sinne somnade vi in sött när vi kommit ”hem” igen.

Efter en natts sömn, som var förvånandsvärd god, gick vi till Mama Chop och åt stekta nudlar till frukost.Efter detta var det dags för vandringen i djungeln. Vi hade samma guide som i gårkväll, och han var jättebra. Vi började med båttur igen, och sedan  gick vi  i ett par timmar och det bar uppför hela tiden. Fantastisk vegetation men tyvärr inte mycket djur, inte ens fåglar. När vi kommit upp på toppen  vände vi och gick ner igen. Hela turen tog betydligt längre tid än den borde gjort eftersom inte alla på turen var lika vältränade som familjen Sjöberg.  När vi var nästan nere var det dags att beträda hängbroarna, canopy walk. Det var häftigt att gå på dessa svajande broar 40 meter upp i luften och titta på palmerna uppifrån.

Efter detta var det dags för lunch och all mat var riktigt god hos Mama Chop.

Eftermiddagen skulle ägnas åt Rapid shooting, som vi översatt till  forsränning. Guiden sa till oss att vara beredda på att bli våta, och det trodde vi att vi var. Dock var vi inte beredda på att båten skulle gungas så mycket att vågorna skulle slå över båten och vi skulle drypa av vatten. När vi åkt upp för floden stannade vi till och tittade  på en by där ursprungsbefolkning (orang asli) bodde. Lite beklämmande att gå runt bland hyddorna och fotografera. Vi fick dock vet en hel del om hur de lever och klarar vardagen så slutsatsen var att det var intressant. Sen var det dags att ”forsränna” igen, och nu blev det ännu mera vatten. Så blöta har vi nog aldrig varit. Alla skrattade verkligen mycket!! Det största problemet var att alla kläder var så blöta att de inte kunde torkas till morgonen därpå.

Efter kvällsmaten var alla så trötta att vi somnade redan kl. 9.

//Elisabeth