Igår gjorde vi en liten utflykt till Georgetown här på Penang. GT är den största staden på ön och dessutom med på UNESCOs världsarvslista.  Vi hade fått reda på att busslinje 101 gick in till GT och att den hutlösa biljettavgiften uppgavs vara 2 RM (drygt 4 kr) per person.  Någon tidtabell verkade inte finnas  utan bussarna kom en eller två gånger i halvtimmen. Bussen kom efter några minuter men priset visade sig vara 2,70 om man skulle åka hela vägen till Gerorge Town. Bussen  var rena mjölktåget och stannad var 50:e m  eller så fort någon på gatan vinkade. Eftersom det bara var några mil till stan gick det ganska fort och vi steg av  vid Komtar, som är ett stort köpcentrum (av typen ett kinesiskt eller en Indisk ”mall”.  Lite inköp av kläder gjordes  varefter vi tog oss varsin  ”white coffee” och spatserade vidare mot Chinatown . China town här kändes som en stadsdel där folk faktiskt lever på riktigt och påminde om vissa delar av Kowloon i Hongkong (fast det är i och för sig snart 15 år sedan jag var där så där kan ju ha hänt en del). ”Vägg i vägg ” ligger Little India vilket som namnet anger är kvarteren där inderna lever och verkar.  Här var kommersen i full gång när vi gick igenom området och man upplevde sig som förflyttad till en Bollywoodfilm (känslan förstärktes av musikensom strömmade ut ur alla affärer och resturanger. Snabb gångmarsch genom ”kolonialkvartern ”och vi hade sett de olika originaldelarna av staden som motiverar dess UNESCO status  varefter vi letade oss tillbaka till China Town för att få oss en bit till livs.  Vi fann en resturang av modellen stort hål  i väggen  som var så gott som fullsatt men det ordades snabbt genom att smälla upp ett bord till och trolla fram fem plast stolar. Maten var, som så ofta på den typen av inrättningar, mycket god  och otroligt billig (fem personer med öl och läsk  till den facila kostnaden av  53,60 RM.  Mätta och nöjda tog vi så bussen tillbaka hem igen.