För att spara kropparna lite från solen gjorde vi idag en utflykt till Oriental village. Där finns lite butiker, men framförallt går det en kabinbana upp på toppen på ett berg. Vi var som högst 710 m över havet och kabinbanan var lite läskig. Vi seglade högt över regnskogen och på slutet kändes det som det gick lodrätt upp. Belöningen var en fantastisk utsikt då man såg hela kustremasan, massor med berg och åt ena hållet såg Thailändska öar. Väl uppe kunde man vandra omkring till olika utsiktsplatser och på ett ställe var det en stabil bro mellan 2 toppar där dalen låg långt nedanför. Häftigt! Häruppe var temperaturen lite lägre, säkert bara 27, så det var en skön luft att andas.

Väl nere i byn igen fikade vi lite kallt, och Johanna fick en stor orm runt halsen. Sen tog vi taxin tillbaka till hotellet för ett avsvalkande bad i poolen.

Första intrycket av hotellet var inte så bra, vilket ju Åke skrev om häromdagen. Nu när vi tillbringat ett par dagar här och löst de största problemen, dvs lunch och öl, så trivs vi riktigt bra. Hotellet är jättefint, poolen också men framförallt stranden. Det är inte så mycket folk här så det är ganska lätt att få solstolar med dynor om amn inte är för sent ute. Till lunch har vi gått upp på rummet, tagit det lugnt, värmt vatten i vattenkokaren och slagit på våra "noodle cups". Till detta har vi druckit öl som inköpts i den taxfria butiken till det facila priset av 3,60kr.

Varje morgon har det regnat lite vilket också hjälpt till att hålla många borta från stranden, men framåt 10 har det skinit upp och sedan varit jättefint. Tillräckligt fint för att en och annan röd fläck syns på en del av oss.

Vi trivs alltså här och vi kan tänka oss att åka hit igen, men då innan kolla upp att hotellet finns kvar för det känns lite som att det är i riskzonen för nedläggning.

På morgonen den 5:e var det dags att lämna Penang för att styra kosan vidare till Lankawi. Enklaste sättet att göra denna resa är att köpa sig en båtbiljett melan Gerorgetown och Kuah. Resan tar 2,5 timmar och båten är av typen "flygbåt mellan Malmö och Köpenhamn" fast betydligt äldre och mer slitna än dessa var. Något som fungerade med god effektivitet var ACn på båten, det är tveksamt om temperaturen ombord var tvåsiffrig så när man klev in från drygt trettiogradig värme och satte sig i det "svala" plastsätet blev det lite kallt om de bara benen. Färden gick dock som den skulle och väl framme tog vi en stor taxi och åkte till vårt hotell, Langkasuka Beach Resort, och installerade oss. Klockan hade hunnit bli halvett så hungern satte in så smått och vi gick till hotellets resturang för att få oss lite till livs. Varm och törstig som en kamel i öknen beställde vi raskt tre öl och två coka och fick det överraskande svaret, vi serverar inte öl. Vad skall man då med en tax free zon till???Nåja vi beställde lite mat och lite soft drinks. Hotellet ligger bra, har en hyfsad pool, välskött trädgård och en utmärkt strand och kostar nästan ingenting ( vi betalar cirka 500 kr för 5 personer inklusive frukost). Allt hade varit perfekt om man även hade kunnat få sig en öl och vettig mat här. Nu gör inte detta så mycket eftersom det bara är att ta en taxi in till Cenang när det är dags att äta middag. Prisläget här på Lankawi känns som lite högre än Penang vad gäller mat men boende verkar kosta hälften så mycket och alkohol cirka en tredjedel. Vad gäller alkohol så verkar det vara cirka hälften av resturangerna som inte serverar alkohol vilket kan tyckas lite märkligt på en ö som är inriktad på turism och som myndigheterna gjort till tax free zon för att underlätta turismen.

Åke

Igår gjorde vi en liten utflykt till Georgetown här på Penang. GT är den största staden på ön och dessutom med på UNESCOs världsarvslista.  Vi hade fått reda på att busslinje 101 gick in till GT och att den hutlösa biljettavgiften uppgavs vara 2 RM (drygt 4 kr) per person.  Någon tidtabell verkade inte finnas  utan bussarna kom en eller två gånger i halvtimmen. Bussen kom efter några minuter men priset visade sig vara 2,70 om man skulle åka hela vägen till Gerorge Town. Bussen  var rena mjölktåget och stannad var 50:e m  eller så fort någon på gatan vinkade. Eftersom det bara var några mil till stan gick det ganska fort och vi steg av  vid Komtar, som är ett stort köpcentrum (av typen ett kinesiskt eller en Indisk ”mall”.  Lite inköp av kläder gjordes  varefter vi tog oss varsin  ”white coffee” och spatserade vidare mot Chinatown . China town här kändes som en stadsdel där folk faktiskt lever på riktigt och påminde om vissa delar av Kowloon i Hongkong (fast det är i och för sig snart 15 år sedan jag var där så där kan ju ha hänt en del). ”Vägg i vägg ” ligger Little India vilket som namnet anger är kvarteren där inderna lever och verkar.  Här var kommersen i full gång när vi gick igenom området och man upplevde sig som förflyttad till en Bollywoodfilm (känslan förstärktes av musikensom strömmade ut ur alla affärer och resturanger. Snabb gångmarsch genom ”kolonialkvartern ”och vi hade sett de olika originaldelarna av staden som motiverar dess UNESCO status  varefter vi letade oss tillbaka till China Town för att få oss en bit till livs.  Vi fann en resturang av modellen stort hål  i väggen  som var så gott som fullsatt men det ordades snabbt genom att smälla upp ett bord till och trolla fram fem plast stolar. Maten var, som så ofta på den typen av inrättningar, mycket god  och otroligt billig (fem personer med öl och läsk  till den facila kostnaden av  53,60 RM.  Mätta och nöjda tog vi så bussen tillbaka hem igen.

 

Med en massa försök att dricka kaffe har vi äntligen på detta hotell hittat riktigt kaffe. Vi var på en restaurang i KL och åt frukost. Vi beställde kaffe och in kom en sörja som var både med mjölk och så söt så det gick inte att dricka. Johanna och Linnea tyckte det var OK och sa att det smakar som Oboy. Vi frågade om vi kunde få kaffe utan socker och mjölk. Kyparen nickade och sprang iväg och kom tillbaka med nya muggar, nu utan mjölk, men smaken var fortfarande söt.

På lyxbussen från KL till Penang, fick vi frågan om vi ville ha kaffe eller te. Kaffe svarade vi förstås, men när detta kom in såg det ut som diskvatten. Det var så svagt att det inte ens smakade som te.

Kaffet ute i djungeln gick att dricka men var svagt förstås men hade samtidigt en annorlunda smak som inte riktigt går att beskriva.

Nu har vi i alla fall fått riktigt kaffe. I frukostrestaurangen på Bayview Beach Resort, finns en  schweizisk kaffemaskin, som gör starkt gott kaffe. Imorgonbitti ska jag börja med detta så jag hinner dricka minst 2 koppar.

Nu är det ju så att vi inte är här för att dricka kaffe, men efter ett tag saknar man det! / Elisabeth

Idag gick vi upp ganska tidigt eftersom poolen kallade. Vi åt en riktigt bra frukost med GOTT KAFFE. Detta är inte lätt att hitta här annars.

Solen lyste till en början med sin frånvaro, men det visade sig att detta inte var några problem . Vi blev tillräckligt röda ändå!

Vi har lyckats tvätta våra skitiga kläder. Detta gjorde vi på internetcafét. 10 kr /kg . Totalt betalade vi 45kr, och på hotellet hade det kostat över 300kr. Det har slagit oss att det är konstigt, att om man bor på ett fint dyrt hotell så kostar allt annat på hotellet ca 7ggr mer än utanför hotellet. Varför är det så?

Efter lunch tog vi taxi till ”Tropical Fruit Farm”. Där gick vi en runda och fick höra om många frukter och se träden. Dock var det inte säsong för många frukter men det var intressant ändå. Vandringen slutades med provsmakning av en massa frukter och man fick välja en färsk juice. Jättegott var det.

 

Nu blev det en tidig morgon. Frukost på stan som inte blev så bra. Hotellet övertygade oss om den massiva trafiken på nyårsdagsmorgonen så vi var tvungna att starta riktigt tidigt för att ta oss till busstationen. Detta innebar att vi på helt tomma gator åkte på en kvart till bussen, och kom dit mer än en timme för tidigt.

Detta visade sig inte göra så mycket då vi köpt biljetter till en ”high-class” buss, så på terminalen serverades det kaffe av en man i lila kläder. Bussbolaget heter NICE och det var verkligen rätt namn. Eftersom biljetterna köpts av Cher, visste vi inte riktigt hur det skulle bli att åka 5 timmar, men vii njöt hela vägen och skulle kunna åkt en bra bit till. Allt var som en första klass flygresa, t.o.m flygvärdinna fanns. Stolarna var jättebreda och det fanns speciellt fotstöd.

Så fort vi startat fick vi juice, sedan hörlurar så vi kunde titta på film. Sen var det naturligtvis lunch och på slutet kaffe.

Vi kom fram och tog taxi till hotellet. Och oj vad bra det är! Vi fick en väldigt god välkomstjuice medan vi väntade på att rummet skulle bli klart. När vi sedan kom upp visade det sig att det var enormt. Vi hittar knappt varandra. Det var verkligen onödigt att sätta in en extrasäng, eftersom det lätt får plats 8 personer i de befintliga sängarna. Poolområdet är fantastiskt med en bar mitt i poolen. Stranden ligger precis utanför hotellområdet. Stranden är OK men vattnet ser inte så inbjudande ut. Enda felet är att internetkostnaden på hotellet är väldigt hög så vi kommer använda oss av internetcafét på andra sidan gatan.

 

Efter ett tag gick vi ut på stan och åt Satay, varefter vi gick på nattmarknaden. Där shoppades det en hel del, bl.a. DVD:s, T-shirts etc. Atmosfären här är trevligare och affärsmännen är inte så påträngande. Kopior finns av det mesta.

 

Denna dag hade vi bestämt oss för att ligga vid poolen och sola, och det har vi gjort. Det var lagom mycket sol, så efter frukost gick vi till poolen på 4:e våningen och la oss i solen. Varmt!!!! 32 grader. Efter en timme flyttade vi in i skuggan under en palm. Bananasplit till lunch gjorde susen för att kyla ner oss lite, och fram emot 3 tiden gick vi till rummet.

 

På kvällen gick vi till KL Tower det höga kommunikationstornet, åkte upp till 276 meter och tittade på utsikten. Sen var det middag som gällde, för hungern satte in rejält efter vår ”lätta” lunch. Hard Rock Café hade jättegoda hamburgare, men lite udda nyårssupé var det allt.

 

Raketerna missade vi nästan. Vi tänkte vi kunde vara på poolterassen och titta på dessa liksom en massa andra människor. Det var inte lyckat. Strax före 12 hörde vi hur en massa människor skrikande räknade ner, och sen kom braket. Det lät som om det var krig. Dock var 4:e våningen för lågt så raketerna syntes inte där vi stod för alla höga hus runt omkring. Vi skyndade oss upp på rummet och såg slutet av fyrverkeriet ifrån fönstret. Trots allt var det maffigt!

Trots strapatserna dagen innan vaknade de flesta av oss utan nämnvärd träningsverk dagen för hemresan. Vi packade snabbt ihop  våra tillhörigheter, dvs stoppade de dyngsura kläderna och skorna i plastpåsar och knöt till, och gick för att äta en god och närande frukost. Frukosten innehöll denna morgon stekt ris istället för stekta nudlar (ombyte förnöjer ) varefter vi lastade in oss i en båt för hemresa. Jag vet inte varför men det verkade som om vi var några färre som åkte hem än som åkte dit så jag fick ett eget fack i båten som jag kunde breda ut mig i i solskenet. Båtturen tog cirka två timmar och vädret var soligt och lagom varmt hela vägen hem. Bussresan tillbaka till KL gick utan problem och vi var tillbaka på hotellet vid halv femtiden. Denna gång fick vi rum på 15:e våningen så utsikten blev lite vidare än de första dagarna. Trots att alla var lite trötta tog vi en taxi ner till ChinaTown där vi titta de på nattmarknaden och gjorde lite fynd. Middagen åt vi på en kinesresturang och maten var mycket god, och även ölen. Vi hade redan när vi åkte iväg bestämt oss för att gå tillbaka till hotellet vilket är en promenad på ett par tre km och för att det inte skall vara för enkelt och bra passade vi på att köpa två resväskor som vi bar hem. Trötta i fötter och sinne somnade vi in sött när vi kommit ”hem” igen.

 

 

Efter en natts sömn, som var förvånandsvärd god, gick vi till Mama Chop och åt stekta nudlar till frukost.Efter detta var det dags för vandringen i djungeln. Vi hade samma guide som i gårkväll, och han var jättebra. Vi började med båttur igen, och sedan  gick vi  i ett par timmar och det bar uppför hela tiden. Fantastisk vegetation men tyvärr inte mycket djur, inte ens fåglar. När vi kommit upp på toppen  vände vi och gick ner igen. Hela turen tog betydligt längre tid än den borde gjort eftersom inte alla på turen var lika vältränade som familjen Sjöberg.  När vi var nästan nere var det dags att beträda hängbroarna, canopy walk. Det var häftigt att gå på dessa svajande broar 40 meter upp i luften och titta på palmerna uppifrån.

 

 

Efter detta var det dags för lunch och all mat var riktigt god hos Mama Chop.

Eftermiddagen skulle ägnas åt Rapid shooting, som vi översatt till  forsränning. Guiden sa till oss att vara beredda på att bli våta, och det trodde vi att vi var. Dock var vi inte beredda på att båten skulle gungas så mycket att vågorna skulle slå över båten och vi skulle drypa av vatten. När vi åkt upp för floden stannade vi till och tittade  på en by där ursprungsbefolkning (orang asli) bodde. Lite beklämmande att gå runt bland hyddorna och fotografera. Vi fick dock vet en hel del om hur de lever och klarar vardagen så slutsatsen var att det var intressant. Sen var det dags att ”forsränna” igen, och nu blev det ännu mera vatten. Så blöta har vi nog aldrig varit. Alla skrattade verkligen mycket!! Det största problemet var att alla kläder var så blöta att de inte kunde torkas till morgonen därpå.

Efter kvällsmaten var alla så trötta att vi somnade redan kl. 9.

 

//Elisabeth