Jippie, flygbiljetter
När vi flög hit på en timma från KL och landade så kändes det helt sjukt att vi inte skulle flyga tillbaka samma väg. När vi försökte boka resan hemifrån så fanns det inga biljetter tillbaka lör - mån och vi ville ha tillräckligt många dagar i KL så vi bestämde oss för att ta båt från ön och sedan buss. Bara bussen skulle ta 5 timmar och båten tar minst en timma så i princip skulle en dag gå till denna resa. När vi skulle boka boende visade det sig seaautom att det var jättesvårt att få rum över helgen så då bestämde vi att boka hotell 2 nätter inne på fastlandet innan vi skulle ta bussen.
När vi så steg av planet sa jag till de andra: Vi måste försöka få flygbiljetter tillbaka, och dessutom hitta rum på ön ett par dar till. Sagt och gjort, efter frukost promenerade jag och Åke till flygplatsen där vi till slut hittade Beryaja Air´s kontor. Efter lite väntan kunde vi tränga oss in på ett litet kontor och frågade om det fanns 5 biljetter till KL söndag eller måndag. Jovisst, sa mannen, på måndagmorgon finns det. Så helt plötsligt hade vi förlängt vistelsen på ön från fredag till måndag kl 9. Då saknades bara rum, och lite om-och avbokningar av andra hotell. Vi gick tillbaka till hotellet och frågade om det gick att lösa. Flickan i receptionen sa att det gick nog men vi kunde inte räkna med så fina rum som vi hade nu. Hmm tänkte vi, men naturligtvis slog vi till. Det visade sig att det betydde att vi inte fick egen toalett och dusch. Alltså allt löste sig så nu kan vi njuta i många dagar här samtidigt som vi kommer till KL ungefär när vi planerat måndagförmiddag istället för söndagkväll.
Efter lunch bestämde vi oss för att gå tillbaka till den bit av stranden där det finns lite mer skugga. Vi hade varit där hela förmiddagen. När vi legat en stund och läst så hörde vi mer och mer knak bland grenarna. Åke badade och jag och Linnea stod i vattenkanten när Josse skrek att det är apor här. 3 meter från våra grejer satt en apa på en gren och glodde. Josse stoopade snabbt ner Åkes klocka i ryggsäcken och diverse andra småsaker. Samtidigt när vi tittade in i skogen fanns det fler apor där. Det kändes faktiskt lite obehagligt och eftersom det inte kändes som man skulle kunna ligga där och vara avkopplad bestämde vi oss för att gå närmare hotellet. Samtidigt som det var obehagligt så var det spännande att se aporna på så nära håll. De är ju så söta!
På kvällen åt vi på en restaurang nära hotellet. Jättegod mat (Sizzling beef) och Tiger beer.
Tioman Island 18/4
När vi vaknade på morgonen var det dimmigt och vi kände oss nöjda för vi skulle äntligen få åka till stränder där det var OK att ha bikini på sig. Vi hade ju lyckats fördriva gårdagen ändå, med att ta det lugnt, gå en promenad efter stranden och hittade en riktigt trevlig lunchrestaurang som hette Frenz Bay Cafe. Ägaren var en jättetrevlig man som fixade all maten och just när vi var där fixade allt då hans fru inte var där som hon brukade. Vi åt god mat och rätt som det var kom han och ville ta kort på oss och det fick han förstås. "Facebook" sa han och skrattade. Josefin har sedan hittat hans facebooksida och mycket riktigt sitter vi där och äter med en bildtext ungefär: Och så kom det en svensk familj och åt lunch. Det var kanske inte så vanligt!
Åter till nästa morgon. Efter en ganska tidig frukost, väntade vi med spänning på om taxichauffören skulle dyka upp. Fem över åtta kom han och då hade det börjat regna. Vi kunde konstatera att i tropiska regn är det mycket vatten. Detta gjorde att han fick köra ganska sakta bitvis, där det i princip var floder över vägen. Dock kom vi fram i god tid och vi hann med en kaffe och donut innan planet skulle gå. Det hade nu slutat regna.
Planet var ett propellerplan med en 80 platser och allt fungerade fint. Det är kul att flyga med lite mindre plan för man kan se så mycket mer av landet under sig. Härligt när vi kom ut över vattnet och närmade oss ön. Linnea sa: Det ser precis ut som i Robinson.
Vi landade och det var häftig natur runt oss. Planet stod som i en gryta med branta skogsklädda berg runt om. Vi fick våra väskor, betalade en skatt och utanför stod ett bussliknande fordon som tog oss till vårt hotell: Babura Seaview Resort. Det kändes verkligen härligt.
Man kan inte säga att rummen har någon högre klass men vi har två tvåbäddsrum, där en extramadrass ligger i det ena. När de kom med madrassen visade det sig att den var minimalt tjockare än en matta, kanske 4-5cm. Tur vi har Linnea som inte klagar på sådant! Vi har toalett, dusch med kallt vatten och aircon på båda rummen. Dessutom är det en terass med stolar och bord utanför dörren där vi kan tillbringa mycket tid.
Vi gick genast för att titta på stranden och den är ca 100 meter från rummen, och helt fantastiskt fin. Mjuk sandstrand och vattnet är turkost och helt klart. Det visar sig vara ganska mycket tidvatten så det är lite svårt att veta hur bred stranden är från tid till tid. Nere vid stranden finns en resturang där vi åt lunch innan bikinin åkte på. Vi beställde frukttallrikar och vi fick fantastiskt goda bananer, papaya, meloner och ananas. Det slutade med att det var det enda vi åt till lunch för det var så gott. Sen gällde stranden och underbara bad!
Framåt kvällningen tog vi en promenad bort mot flygplatsen som alltså ligger ganska nära där vi bor, för att kolla in affärer och restauranger. I principip finns inga affärer mer än några små mataffärer och en och annan diversebutik med lite turistgrejer. Taxfreebutiken var inte särskilt billig så det var ingen idé att handla där.
När vi till slut bestämde oss för en restaurang, blev det en med inget folk i. Vi var ju ute lite tidigt eftersom vi var sååå hungriga efter vår lätta lunch. Åke beställde nån curry av nåt slag medan vi andra ville ha stekt kyckling med pommes. Servitören var en pojke på ca 12 år som kunde begränsat med engelska. Åke fick snabbt sin curry, medan vi fick vänta ett bar tag. Till slut kom han ut med en tallrik med 4 stekta Chicken wings och ställde dem på bordet och försvann. Det kändes inte riktigt bra. Efter en stund gick vi för att leta efter honom och föröskte förklara att det blivit fel. Han förstod inte utan hämtade en man som inte heller förstod problemet. Sen kom modern i huset som förstod betydligt mer, och insåg att det blivit fel. Då hade Åke ätit upp för längesedan och vi funderade på att gå någon annanstans, men hon lovade att inom femton minuter skulle vi ha maten. Den var god när den kom men knappt värt att vänta på i nästan en timma. Dit går vi inte igen! Vi tyckte lite synd om pojken.
Sen var det dags att sova. Trötta efter en lång dag, men nöjda och beslutade oss för att försöka få stanna längre på ön än som var planerat.
Port Dickson eller Burkini Fasa
Det har sina avigsidor att resa med gratisbiljetter. T.ex går det inte att koppla gratisbiljetten med en köpt anslutningsbiljett vilket gör att man står med en väldigt lång näsa och tunn plånbok om ett av planen blir försenat. Detta gör att man måste ha god marginal mellan de olika flygen. Vår resa inleddes med att vi under fredagen snabbt och smärtfritt körde till Amsterdam under fredagen och sov på hotell där för att flyga från Schiphol vid lunchtid på lördagen. Om man skulle flyga dit var man tvungen att ta ett plan redan på fredagen för att säkra anslutningen, men eftersom vi nästan bor på kontinenten var det ett både billigare och bättre alternativ att köra. Ankomsten till KL var planerad till 0700 på söndagmorgonen och vi ville flyga vidare till Tioman Island så fort som möjligt men det går bara en fligth om dagen nämligen klockan 11,20. Detta skulle väl kunna vara tillräckligt god marginal om det inte vore för det beklagliga faktumet att vi anlände till KIA men flyget till Tioman avgick från Sultan Abdul Airport. Det skulle kunna fungera men ett sådant schema skulle troligen inte klara en i dessa dagar så populärt kallad "stresstest" så vi planerade en alternativ resplan. Kia ligger endast en knapp timme med taxi från Port Dickson vid havet så för att få lite sol och vila efter en natt på planet bokade vi in oss en natt på Glory Beach Resort i Port Dickson. En lägenhet med tre sovrum och frukoet för fem hade bokats över internet för RM300 (drygt 600 kr) och bilderna på deras hemsida såg lovande ut. Vi fick tag på en taxi (betald i förväg på flygplatsen för RM265) och styrde glatt kosan dit. Inga missöden på vägen och vi kom fram till ett stort komplex som såg lovande ut strax efter 0900. Vi pratade med chaffisen och kom fram till att han skulle hämta oss nästa morgon och köra os till Sultan Abdul för samma pris, trots att det är dubbelt så lånt dit i förhållande till KIA. In i receptionen, inga varningsklockor ännu, möjligen lite slitet, pratar med protiern och får nyckel och besked att frukost serveras från 0700, utmärkt. Upp på rummet, rent och snyggt men lite bedagat, dock helt klart värt priset. Nu är det dags att gå och slänga sig i poolen och de som önskar kan ta en promenad längs stranden. Innan vi byter om och går ner stiger vi dock ut på balkongen och tittar ner från 5:e våningen på poolen. Men vad är detta är det Spökplumpens vänförening som har sammanträde där nere eller har hotellet blivit invaderat av pingviner (jag hade lagt av mina glasögon så det var lite svårt att se). In på rummet på med glasögonen och ut för att titta på spektaklet igen. Nej då,det var vare sig spökplumpen eller pingviner det handlade om, hela poolen var full av folk i heltäckande klädsel, många i burkini eller vanliga kläder och huvudduk. Av männen hade kanske 30 % bar överkropp men alla hade shorts som gick under knäna. Av de kvinnliga besökarna var det säkert 90% som hade långa ärmar, långa ben och huvudduk, resterande 10 % utgjordes av barn under fem år, alla i ordentligt skylande badräkter det fanns någon enstaka kvinna som hade baddräkt men den såg då ut som de herrbaddräkter som fanns i Sverige i början på nittonhundratalet. Hur som haver detta gjorde att vare sig hustru eller döttrar kände för att gå ned och lägga sig vid poolen i bikini. Samma problem som man har hemma med alla fånar som badar med kalsonger och förstör badvattnet med sin fekalier verkade förkomma här vilket manifesterades i form av väldigt grumligt vatten så det kändes i vilket fall som helst säkrast att inte bada där. På kvällen åt vi i hotellets resturang och det var helt godkänt även om jag drack vatten till maten.....Men varje moln har sin silverkant så efter kvällsmaten hittade vi en pub i ett hörn på anläggingen så man kunde få sin första semesterpilsner innan man gick och lade sigTerrorist - javisst (eller....)
Efter en liten bilresa med för många vägarbeten och en massa umleitung, kom vi till flygplatsen. Detta är ju en av våra favoritplatser på jorden, så vi närmade oss med lite skräckblandad förtjusning. När vi kom in på flygplatsen var det många flash-backs som kom och flyget hade till och med samma "flight number" som senast. Engångspalli komi precis lagom tid lite folk i kö framför och ett par minuter senare var det en jättekö bakom oss. Efter lite frukost var det dags att gå till gaten. Återigen kom vi i rätt tid och ganska snabbt växte kön bakom oss. För första gången fick vi gå igenom en kroppsscanner- gå in och ställ dig bredbent och sträck upp båda händerna, så får de en bild av hur du ser ut och om du har något konstigt på dig. Detta gick utmärkt för oss, men när mitt handbagage, min fina Bamseryggsäck, skulle igenom säkerhetskontrollen så blev det stopp! De var minst 4 stycken som tittade på bilden, om och om igen, sen kom de fram till mig och frågade vad jag hade i min väska. Jag försökte komma ihåg allt som skulle kunna vara konstigt men kamera telefon, ipod , block, penna, reuteritabletter osv hjälpte inte alls. All övrig säkerhetskontroll slutade och köerna var jättelånga, De ringde i telefonen, och jag försökte säga att jag kan väl titta i väskan så kan jag tala om det, men nej, oj oj oj vad fel man kan ha. Ingen fick röra väskan utan en specialist skulle komma. Efter en kvarts väntan (kan ni tänka er kön) så kom det en man i blå overall och började ta på sig plasthandskarna. Samtidigt kom det en polis med en hund och tre andra med stora vapen och ställde sig runt oss. Han i blå overall visade sig vara bombtekniker och frågade mig om jag själv hade packat väskan, vad jag hade i den etc, Jag hade inga bättre svar än förra gången. Han tog väskan efter att tittat på bilden med de som tittat först. och frågade om vi kunde titta i den. Han öppnade och började plocka upp allt på bandet. Vad var det då som var boven i dramat? En dubbel Snickers i kombination med en ipod med hörlurar och spiralen i en ringpärm. Detta tolkade apparaten som att man skulle kunna bygga en bomb av deestta, men nu såg de att det var OK. Planet blev bara en halvtimma försenat, och vi kom iväg och landade före tidsschemat i alla fall.
Vad göra? Vi åker till Malaysia!
Nåväl, när allt var bokat och klart upptäckte gudarna vad som var på gång och eftersom planerandet kommit så långt fick man ta till grövre artilleri än vanligt för att störa resan. Helt sonika skakade man om hela ön och flyttade Japan ett par meter fram och tillbaka med därpå efterföljande Tsunami och havererat kärnkraftverk. Efter någon veckas funderande bestämde vi oss så för att kliva av planet redan i KL och spendera två veckor i Malaysia.
